Sudda aldrig ut tavlan

Kocken Mira Voss återvänder till Havenrode för att sälja sin avlidne fars restaurang, packa knivarna och fly innan staden värvar henne till ännu en omgång familjemytologi.

På tavlan utanför De Blauwe Lei avslöjar regnet blå skrift under årtionden av vita specialrätter: en månads maträtter som aldrig stod på någon nota. Personalen kallar det renovering. Rivalen tvärs över gatan minns annorlunda.

Spåren efter måltiderna för Mira tillbaka till en hamnstrejk, en hård vinter och en handling hennes stolta familj valde att dölja. För att avgöra restaurangens framtid måste hon skilja det liggaren bokförde från arbetet som höll en gata vid liv.

Kritan sköljdes bort; hungern den besvarade gjorde det aldrig.