Den andres fukt

På linnet i ett bebott tält i Ahaggar lämnar den som sover mer än värme. Fukten bevarar aptit, sjukdom, rädsla, längtan och formen av en frånvaro. I åratal har Tiniri lärt sig läsa detta vittnesbörd med den disciplinerade beröring som hennes moster kräver.

Hon har också lärt sig var handen måste stanna.

Hennes mor gick in i fukten efter en man som redan var död och överlevde inte läsningen. Det hon fann uttalades aldrig, men Tiniri känner fortfarande trycket under sina valkar.

När en resande vid namn Hassane ligger på gästlinnet är texten han lämnar inte vanlig. Den drar i hennes mors ofullbordade önskan och i Tiniris eget olästa begär. För att fortsätta måste hon utöva den svåraste delen av sitt hantverk: hålla det som finns kvar utan att göra en annan kropp till sitt svar.

En frånvaro kan beröras. Det betyder inte att den kan ägas.