Getmoderns register

Hennes dotter Saygil känner registret med fingertopparna. En stege för geten som är rädd för hundar. En knut för en svår födsel. Ett mörkt streck för ett liv som tog slut. Men det räcker inte att känna märkena. För att bli nästa getmoder måste hon bära hjorden i hållning, doft, omdöme och beröring, tills djuren själva accepterar henne.

Altynai är trött. Vintern närmar sig. Och ett överkryssat stygn för Saygil tillbaka, gång på gång, till killingen som hennes mor inte kunde rädda när räkningen över de levande inte hann ikapp kylan.

När mor och dotter delar arbetet mellan sig blir omsorg till undervisning, närhet till risk och varje misstag får ett hjärtslag. Saygil vill avlasta kvinnan som lärde henne allt. Först måste hon förstå det som inte kan tas, bara anförtros.

Rocken registrerar de döda. Hjorden avgör vem som bär de levande.