Den ransonerade timmen

I ett Seoul i en nära framtid ger ett medvetandeavtryck de levande exakt en timme med någon som har dött. Minuterna kan spridas ut över flera år, men de kan aldrig ersättas. När räknaren når noll försvinner inspelningen.

Han Soo-ah guidar familjer genom den matematiken varje dag. På en avtrycksklinik vet hon hur man iordningställer ett rum, stöttar en sörjande besökare och förklarar varför knapphet byggdes in i systemet. I tre år har hon undvikit sin egen mors avtryck. Femtiotre minuter och femtioåtta sekunder förblir orörda.

Så kommer ett meddelande om servermigrering. Soo-ah har trettio dagar på sig att aktivera inspelningen, annars förlorar hon varenda återstående minut vid överföringen.

Samtidigt får hon ta sig an Yuna, en dödssjuk nioåring som förbereder ett avtryck till sin pappa. Yuna närmar sig sin timme med kompromisslös precision, stryker ämnen ur ett skolblock och vägrar acceptera varje mening som inte är tillräckligt sann. Hon har en fråga som Soo-ah inte kan svara på: varför bevara tid om rädslan gör det omöjligt att använda den?

När tidsgränsen kryper närmare och Yunas inspelning börjar bli färdig, måste Soo-ah välja vad hon ska fråga, vad hon är beredd att höra, och hur mycket av framtiden hon är villig att spendera. För även bunkrad tid rinner till slut ut, och ett sista samtal kan bli ännu ett sätt att aldrig ta farväl.

En lågmäld, förödande spekulativ roman om sorg, konstruerad knapphet och konsten att vara närvarande när varje sekund har ett pris.