Karavanhandlaren

Hans last är salt från Taoudenni: benbleka block, huggna för hand, bundna med rep och levande av varje namn som uttalats över tidigare laster. Under de tusen kilometrarna till Timbuktu måste Sidi läsa upp den kedjan varje natt. Glömt salt blir bittert. Bittert salt blir en förbannelse som inget kök kan använda.

Hans bror Hamed kände samma lag. För två år sedan dog han av törst under färden och lämnade sin last att surna i öknen.

Sidi har inte återvänt.

Först måste han leverera den nya lasten utan att låta sorgen tränga in i smaken. Dagarna bränner. Nätterna fryser. Vatten, rep, kamelfötter och minne kräver exakt uppmärksamhet. Varje misstag har tyngd, och varje namn kostar andedräkt.

Men ju längre Sidi färdas, desto mindre säker blir han på att en sann last kan passera platsen där en annan övergavs.

Vad är en handlare skyldig saltet framför sig, och vad är en bror skyldig saltet som lämnades kvar?