Klockväktaren

Varje gammalt hus i Sanaa har en liten klocka av bleckplåt och familjens namn skrivet på repet. När kriget skingrade invånarna fortsatte klockorna att ringa. Hadiya blev deras väktare: en skymningsrunda, ett drag per hus, en hel ton som håller varje frånvarande familj förbunden med sin dörr.

En ren klang betyder att familjen inte är slut. En ihålig klang betyder att den är borta.

Hennes dotter Nawals klocka har alltid klingat rent. Det är det enda livstecken Hadiya får, och hon har byggt ett liv kring att aldrig kräva att ljudet lovar mer än det kan.

Nu har en ihålig ton tagit sig in i gränden.

Hadiya kan inte hitta huset. Vind, sten och minne kastar ljudet mellan murarna. Tills hon finner rätt rep bär varje klocka på samma fruktansvärda möjlighet.

Kan en gammal kvinna i ett kvarter där uppmärksamhet håller en familj hörbar lyssna noggrant nog för att skilja sorg från avstånd innan tystnaden väljer åt henne?