Tid på hovar

Som glaciolog i Oslo litar Áila på satellitkartor, permafrostkärnor och fakta som klarar vetenskaplig granskning. Hon har inte litat på hemmets tystnader på tretton år.

Nu återvänder hon till Finnmarksvidda och finner familjen vid ett äldre instrument: en björkklocka snidad 1723, märkt inte med timmar utan med betesmarker, vinterskydd och kalvning. Dess enda visare rör sig när renarna rör sig. När de stannar, stannar tiden med dem.

Mihkkal leder åttahundra djur mot en kalvningsplats som enligt Áilas data har försvunnit. Klockan säger något annat.

När far och dotter korsar marken som tinar måste de lära sig läsa varandras bevis. Sedan stannar hjorden och klockan stannar också. Det visar sig att instrumentet kanske inte mäter flytten alls.

En lysande och osentimental roman om klimasorg, nedärvd kunskap och det svåra arbetet att hålla två sanningar samtidigt.