Den bittra källan

Grundvattenkemisten Xochitl Nava har inte återvänt till sin mors zapotekiska by på tjugo år. När den heliga källan Yaa Nis blir bitter kommer hon med fältutrustning, sterila provflaskor och vissheten att all förorening har en mätbar orsak.

Resultaten är omöjliga: inga bakterier, tungmetaller eller jordbruksrester. Ändå lämnar varje källa en egen eftersmak: salt, järn, rädsla. Om tre år kommer akviferen att vara helt uttorkad.

De äldste har ett namn för det som hennes instrument inte kan avläsa. Varje känsla som dalen tvingats begrava sedan erövringen har sipprat in i kalkstenen. Vattnet har blivit ett arkiv över kolonialt våld, familjens skam och en sorg som aldrig tilläts få en offentlig röst.

För att rädda San Lucas måste byn känna tillsammans, öppet och utan värdighet.

Men Xochitl kan inte be andra att släppa det hon själv vägrar att namnge: skammen som fick henne att avvisa sin mors språk, begravningen hon uteblev från och sorgen hon gjorde till en karriär där hon mäter andras vatten.

Den bittra källan är en intensiv och skimrande roman om vetenskap vid det mätbaras gräns, nedärvd tystnad och en gemenskap som upptäcker att sorg, precis som vatten, måste få röra sig.

Tänk om det farligaste i vattnet är allt som ingen fick tillåtelse att känna?