Saltbrev

Året är 1978. Mara Quinn håller fyren brinnande på en avlägsen skotsk ö. Cassian Voss svetsar rörledningar i det svarta vattnet långt ute till havs. När en av hans oljefläckade underhållsrapporter spolas upp bland hennes klippor skickar Mara ett svar i en flaska.

Det som börjar som en tillfällighet blir ett helt liv i brev: väder och recept, farligt arbete och privat sorg, skämt som ingen annan skulle förstå. På papper anförtror de varandra sanningar de inte klarar av på land. Avståndet mellan dem minskar inte deras intimitet. Det gör den möjlig.

Åren går. Fyren automatiseras. Oljeplattformarna flyttar ut på djupare vatten. Ändå korsar breven havet. Till sist, efter årtionden mätta i flaskor, bestämmer Mara och Cassian ett datum och en station.

Sedan upphör breven.

När de börjar igen är rösten nästan rätt. Handstilen är det inte.

En ömsint, saltsträv brevroman om kärlek på avstånd, om arbetet att hålla tron vid liv, och om vem som får avsluta en mening någon annan påbörjade.