Hur vi lärde oss hålla om varandra

På Hokkaidos museum restaurerar Yuki fyrahundra år gamla textilier med tråd som nästan är för fin för att synas. Luftfuktigheten regleras. Skadorna mäts. Varje ingrepp dokumenteras.

Hemma öppnar sig en fläck av vinterluft i sängen mellan henne och Kenji. I en nära relation är tillit en fysisk vävnad: varm när den är hel, kall när den tunnas ut. Yuki kartlägger dess gräns, antecknar temperaturen och inleder en hemlig restaurering.

Hon prövar precision, tålamod och omsorgsfullt avvägd vänlighet. Kylan sprider sig. Kenji känner den också, men Yuki låter honom bara röra vid kanterna. Att visa honom hela protokollet skulle innebära att erkänna att hon inte bara bevarar deras äktenskap. Hon har själv bidragit till slitaget.

När vintern djupnar i Sapporo måste Yuki välja mellan den ensamma skicklighet som hållit henne trygg och det gemensamma obehag som kanske kan göra dem ärliga. Den här lagningen kräver två händer.

En ljus och intim roman om ett långt förhållande, tysta skador och modet att gå in i kylan bredvid någon du fortfarande älskar.