Bläckläsaren

I ett stilla arkiv bland grottorna i Dunhuang tränas Maire av Tursunjan, den siste bläckläsaren. Deras hantverk kräver precision: öppna en rulle, kartlägg bläcket, läs högt, vänta. Om den fasthållna handen släpper sin pensel kan rullen torkas, bindas om och återföras till hyllorna.

Fyrahundraåttionio skrivare har släppt taget. En har inte gjort det.

Den sista rullen besegrade Tursunjan. Läsaren som försökte före Maire dog medan hon läste den. Läsaren var hennes mor, Dilara. Hennes pensel väntar fortfarande i grottan, stödd mot en rad som vägrar ta slut.

För att närma sig den måste Maire hindra sorgen från att bli ett skådespel och kärleken från att bli tvång. Hon måste lyssna efter skillnaden mellan en hand som behöver mer tid och en som ber om ett annat sätt att bli läst.

En sida kan hålla kvar en människa. Vad krävs för att låta henne gå?