Dagen då speglarna glömde oss

I Uzushio visar varje spegel den sista människan som dog i rummet. De döda kan röra sig, men inget ljud passerar glaset.

Sextonåriga Hana har i ett år sett sin drunknade mor forma samma ord i badrumsspegeln. Sedan börjar speglarna i nästa stad också glömma de levande.

Hana tror att modern varnar henne för något som ännu ska hända. När tillståndet sprider sig rum för rum måste hon förstå om kvinnan bakom glaset förutser fara, minns ett farväl eller säger det som sorgen har tränat Hana att inte höra.

Vissa spöken hemsöker ett rum; de trogna fortsätter försöka nå oss.