Husregler

Den första regeln är entydig: spelet får pausas, men aldrig avslutas.

Så Loes återvänder till sin mors bord, där familjen samlas runt brädet precis som Gree lämnade det. Poängboken ligger öppen, och ingen är överens om vems drag som står på tur.

Det som börjar som lydnad blir till kryphål, allianser, gamla oförrätter och ytterst artiga regeltvister.

Sedan hittar Loes en gammal anteckningsbok som förklarar varför Gree utsåg henne till Väktare, och den sista, olästa sidan blir omöjlig att undvika.

För att slutföra spelet måste de avgöra vilka regler som skyddade deras kärlek, och om man kan avsluta en tradition utan att svika dess anda.

En varm familjeroman om sorg, spelstrategi och de regler vi ärver utan att själva få välja.