Avunden i hennes hals

I Marseille håller keramikkonstnären Camille på att bli namnet varje galleri vill ha. Hennes man Thierry, en konstkritiker vars egen röst får allt mindre uppmärksamhet, står bredvid henne på vernissagerna och säger att han är stolt. Han menar det. Han avundas henne också.

Snart kan hon smaka det han vägrar säga. Under natten passerar hans avund genom luften de delar och lägger sig i hennes hals som syrlig hetta. För varje överföring blir ömhet till konkurrens och varje framgång får en eftersmak.

Den enda pålitliga gränsen är avstånd. De delar upp sovrummet, lägenheten och dygnets timmar. Camille kan andas igen. Thierry kan hålla sitt privata väder inuti sin egen kropp.

Men när leran under Camilles händer börjar förlora sin spänning ser separationen inte längre ut som ett botemedel.

Tänk om den fulaste känslan i deras äktenskap har format mer än själva äktenskapet?