En annan kropp

Långvariga partner närmar sig varandra fysiskt. Hållning, drag, gester och röster smälter långsamt samman så länge relationen består och börjar återgå först när någon lämnar.

Vid femtiotvå finner capoeiraläraren Adriana i Salvador Caios breda, valkiga händer vid sina handleder. Snart sätter sig hans hållning i hennes ryggrad, skrattet flyttar in i hennes strupe och ansiktet i spegeln blir deras gemensamma historia i kött.

Hon har inte älskat honom på åratal, ändå är akademin, vänskaperna och deras vuxna liv oskiljaktiga. Att stoppa sammansmältningen innebär att riva allt de byggt. Att stanna betyder att lära sig vilka delar av kroppen, vanorna och begären som ännu tillhör kvinnan hon var.

Äktenskapet gjorde dem till en kropp; att lämna kan bli hennes sätt att överleva den.