Kvinnan som samlade på dörrar

I ett lager i Istanbul har en gammal kvinna samlat dörrar från Turkiet, Armenien, Grekland och Levanten. Varje dörr anförtroddes henne av den sista som stängde den innan krig, fördrivning eller folkmord gjorde återvändandet omöjligt.

Arkitekturhistorikern Dilara Hanım anlitas för att katalogisera samlingen. Hon mäter cederpaneler, järngångjärn och ärr efter försvunna händer, och försöker klassificera det enda hon aldrig förstått: vad som gör en plats till ett hem.

Sedan finner hon en dörr från 1915 som aldrig har öppnats. Nyckeln tvingar fram ett val mellan att respektera samlarens tystnad och att gå in i rummet som sjuttio års omsorgsfullt bevarande har byggts kring.

En stängd dörr kan vara bevis, skydd och löfte.